Nu befinner jag mig i Stockholm på möte/träff i mitt nya jobb, efter dagen som gått känner jag mig verkligen nöjd och positiv, när man är ute på sånt här vet man aldrig i förväg om man ska känna sig sänkt eller stärkt, jag känner mig stärkt och det känns verkligen bra. Vi är alla chefer som jobbar på samma typ av arbetsplats och det är bra att få utbyta tankar med varandra och framför allt byta tips och råd med varandra.  Än är kärringen på banan!

Hoppas att jag känner mig lika stärkt efter morgondagens möte och att jag åker hem med ett leeende på läpparna och taggad till tusen. Det jag ser fram emot mest just nu är morgondagens frukost, det är höjdpunkten med att sova på hotell. Nu ska jag strax släcka och sova. Måste vara pigg o alert i morgon, Natti

I morgon ska jag åka tll Stockholm och eftersom jag bor där jag gör så ska resan påböjas idag. Det här hade jag planerat jättebra tyckte jag.

Planen var enligt följande:
Åka till Karlstad tidigt i dag och passa på att gå i affärer och shoppa lite (det är alltid kul) övernatta hos sonen med flickvän i natt och i morgon tåg till Hufvudstaden, tillbaka tisdag, mer shopping i Karlstad och en övernattning till för att på onsdagmorgon åka till Hagfors och jobbet. Det sket sig totalt, pga av all snö som vräkt ner och jag fegar ut och vill inte köra bil. Nu blir det istället buss och tåg till Karlstad i dag, ingen shopping och returen från Stockholm blir till Malung. Så blev det med den planen

Eftersom jag inte har något viktigt att blogga om idag så får det bli om dessa serier som jag följer slaviskt. Man måste ju få ha lite underhållning och vara med ute i vida världen. Jag är inte den typen som följer alla aktuellt och nyhets sändningar, det är ändå bara eländes elände där. Skummar man igenom dagens tidning får man en snabb inblick i vad som hänt, det räcker för mig. Nej jag är hellre på Seattle Grace och umgås med Mc Dreamy och Mc Steamy och väninnorna där. När jag varit där blir det en snabbvisit hos tjejerna på Visteria Lane och avslutningsvis gör jag ett snabbt besök på modetidningen MODE i New York. Ikväll blir det väl ett besök på nåt sjukhus i NYC, Bettys pappa har ju fått en hjärtinfarkt och Betty har dåligt samvete för att hon lämnade syrran i sticket när hon hade invigning på sin nyöppnade salong, Betty valde jobbet och den här gången hade hon egentligen inget val eftersom hon hade klantat till det....jaa det är mycket att hålla reda på nu.

I morgon är det äntligen fredag och jag får förhoppningsvis nyckeln till min lilla lya i Hagfors. Det ska bli kul att få möblera och mysa till det där och bredbandsuppkoppling det MÅSTE jag bara ha, annars överlever jag inte länge. Ganska skönt att bo på två ställen och få lite variation på livet, sista året har det inte hänst så mycket men nu går det banne mig i 500 knyck. På måndag/tisdag ska jag till Stockholm på möte och träffa andra som har samma jobb som mig, det ska bli riktigt kul och se vad de är för personer, hoppas dom är som jag, runt 50 och vimsiga men jag ger mig fan på att dom är runt 30 och är helskärpta, ha ha ha.....jag har iaf mer livserfarenhet och det kommer man jättelååååååååångt på ska jag säga. Nu är det de andra vännerna i cyberrymden jag ska umgås med, så jag o min laptop går och lägger oss nu. Natti

sååå bekväma. Jag har ett par som nu står parkerade på jobbet i Hagfors. Nu måste jag helt enkelt köpa ett par till som jag kan parkera här hemma. Har man börjat med dom kan man inte gå i annat hemmavid.

Mobbning innebär att en eller flera personer utsätts för systematiska trakasserier inom en organisation. Det kan involvera våld eller hot om våld och kan förekomma på exempelvis arbetsplatser, i skolan eller inom militärlivet. En person som mobbar en annan kallas mobbare. Mobbning kan involvera ett eller flera av det som juridiskt benämns misshandel, olaga hot, förolämpning, förtal, övergrepp i rättssak, stöld, skadegörelse, olaga frihetsberövning, ofredande och sexuellt ofredande. Källa: sv.wikipedia.org/wiki/Mobbning
Man läser om mobbning titt som tätt i tidningarna och det här skriver jag inte för att ni ska tycka synd om mig utan bara för att berätta hur det var i skolan då.

Året var 1965 och jag skulle börja första klass, en spännande tid väntade.....trodde jag. Istället blev det tre års helvete av terror. Att 7 åriga barn kan vara så utstuderat elaka är helt otroligt. Jag och flera med mig fick utstå både det ena och det andra, vem som var dagens utvalda offfer berodde helt och hållet på vilken "mobbchefen" valde, henne var vi alla rädda för och följde slaviskt hennes order för dagen. Jag kommer ihåg ett tillfälle när hon bestämde att alla tjejer i klassen skulle lägga sig på min rygg, jag kippade efter luft men istället för luft fick jag en lovikka vante i munnen. Jag skolkade under alla 3 år i Skyllbäcks skola, skyllde på huvudvärk, ont i magen o.s.v. Berättade aldrig för någon vuxen hemma vad som hände i skolan på dagarna, däremot berättade jag för "fina fröknarna" som satt i sitt lärarrum på rasterna vad som hänt, det enda svaret jag fick från min fröken var att hon inte lyssnade på skvaller, så efter den dagen var jag hennes hackkyckling. Att ingen vuxen i ens närhet såg att något var fel det övergår mitt förstånd. Vid 10 års ålder när vi började 4:an var mobbchefen hemma och låg sjuk i mässlingen, då pratade vi andra flickor ut med varandra och för min del tog helvetet slut, i vuxen ålder har jag fått veta att det fanns andra som inte klarade sig undan henne. Själv gick jag starkt vidare och bestämde mig för att aldrig mer ta skit. "Mobbchefen", har jag inga problem med idag, jag struntar helt enkelt i henne, "fina fröken"  däremot, henne ångrar jag att jag inte anmält för hon var absolut ingen snäll människa. Vad jag vill säga med det här är att om "fel" person utsätts för samma behandling kan den personen skadas för resten av livet, såpass allvarliga kan kränkningarna vara. Så til er lärarinnor som läser det här Håll era öron och ögon öppna för ni kan göra stor skillnad för ett barn som mår dåligt.

Det handlar inte om golf, utan grönt kort i att köra bil. Igår tog jag bilen till Hagfors och så åkte jag buss hem. Det var skönt att koppla av och slippa koncentrera sig på bilkörning i detta trista väglag. Idag blir det åxå buss till Hagfors tur o retur, lilla Nisse (bilen) får stå kvar i Hagfors några dagar till. Om jag har tur så får jag flytta in i lägenheten till helgen, det ska bli såå skönt att slippa åka denna väg varje dag. Då blir det bara gubben o katten kvar i Ransby

Egentligen hade jag tänkt skriva om mobbning men det får jag göra en annan dag, jag är för trött nu. Igår kväll var jag dum nog att häva i mig två koppar kaffe, det var urdumt för sen kunde jag inte sova, 01.36 tittade jag på klockan sen ville jag inte veta mer, jag skulle upp klockan 6 så natt sömnen blev verkligen inte vad den borde

Nu har jag spelat Bingolotto igen. Varje söndag hoppas och tror jag att jag ska vinna en bil, och varje söndag blir jag lika besviken. Det är inte omöjligt att vinna det vet jag, grannen vann ju en riktig lyxbil "bara" genom att ringa ett samtal, vilken lyckost han är.

Som ni ser så testar jag allt som finns att göra på en blogg idag, ja jag vet att det kan bli rörigt men det får det vara så här i början. Roligt är det!

Nu har jag slitit mitt hår för att få till en annan design på bloggen och det är ju inte det allra enklaste men envis det är jag sedan födseln. Som tur var så finns det en son att rådfråga, om inte så leder han in sin mor på rätt spår och det är jag tacksam för. HTML-kod är verkligen inget jag lärt mig i livet. Nu har jag ialla fall fått till en ny design men då fick jag en dödskalle med på köpet, det hade ju varit roligare att ha haft något annat. Finns det nåt desigsnille som kan komma med ett råd, enkelt ska det vara, inget eget skapande av parenteser och kommatecken för då blir det förmodligen vare sig bild eller text på bloggen och det är ju trist

Många hoppar högt och bli glada av snö, inte jag och definitivt inte nu när jag kör bil 18,6 mil varje dag! För min del vore det helt ok om snön låg i drivor lokalt på Långberget och i Branäs.

Har suttit framför TV:n och kollat på programmet P3 guld, Radioprogrammet har haft prisutdelning (på TV) och nu vet jag med 100% säkerhet att jag inte är någon ungdom längre (har hoppats i det längsta) det var inte mycket man kände igen där inte, jo Håkan Hellström förstås, som håvar in det ena priset efter det andra, människan kan ju inte ens sjunga (enligt mig). Några andra var bra, Soundtrack of our lives och Hammerfall, annars vete tusan, jo Amanda Jenssen var bra i duett men nån som jag inte kommer ihåg namnet på. Nä tacka vet jag På Spåret!

Det är inte helt lätt att vara nybörjarbloggare, det blir lite missöden här och där innan det blir rätt. Hoppas att ni som hittat hit står ut med det.

Vid 50 års ålder har jag börjat jobba som chef, det skulle jag aldrig ha trott för bara några månader sedan. Runt 30 då var jag karriärslysten men med åren gick det över och jag var ganska nöjd med tillvaron ändå och nu är jag alltså nybliven chef på ett Apotek och inte ett dugg karriärslysten.  Det är det jag menar med att det är aldrig för sent men det tror man, för när man passerat 40 då går det snabbt utför och intresset för en på arbetsmarknaden minskar drastiskt, själv har jag haft tur, förbaskad tur måste jag säga. Det är inte långa perioder jag varit utan jobb. Så om du misströstar någon gång, kom ihåg det är aldrig för sent