Mobbning innebär att en eller flera personer utsätts för systematiska trakasserier inom en organisation. Det kan involvera våld eller hot om våld och kan förekomma på exempelvis arbetsplatser, i skolan eller inom militärlivet. En person som mobbar en annan kallas mobbare. Mobbning kan involvera ett eller flera av det som juridiskt benämns misshandel, olaga hot, förolämpning, förtal, övergrepp i rättssak, stöld, skadegörelse, olaga frihetsberövning, ofredande och sexuellt ofredande. Källa: sv.wikipedia.org/wiki/Mobbning
Man läser om mobbning titt som tätt i tidningarna och det här skriver jag inte för att ni ska tycka synd om mig utan bara för att berätta hur det var i skolan då.

Året var 1965 och jag skulle börja första klass, en spännande tid väntade.....trodde jag. Istället blev det tre års helvete av terror. Att 7 åriga barn kan vara så utstuderat elaka är helt otroligt. Jag och flera med mig fick utstå både det ena och det andra, vem som var dagens utvalda offfer berodde helt och hållet på vilken "mobbchefen" valde, henne var vi alla rädda för och följde slaviskt hennes order för dagen. Jag kommer ihåg ett tillfälle när hon bestämde att alla tjejer i klassen skulle lägga sig på min rygg, jag kippade efter luft men istället för luft fick jag en lovikka vante i munnen. Jag skolkade under alla 3 år i Skyllbäcks skola, skyllde på huvudvärk, ont i magen o.s.v. Berättade aldrig för någon vuxen hemma vad som hände i skolan på dagarna, däremot berättade jag för "fina fröknarna" som satt i sitt lärarrum på rasterna vad som hänt, det enda svaret jag fick från min fröken var att hon inte lyssnade på skvaller, så efter den dagen var jag hennes hackkyckling. Att ingen vuxen i ens närhet såg att något var fel det övergår mitt förstånd. Vid 10 års ålder när vi började 4:an var mobbchefen hemma och låg sjuk i mässlingen, då pratade vi andra flickor ut med varandra och för min del tog helvetet slut, i vuxen ålder har jag fått veta att det fanns andra som inte klarade sig undan henne. Själv gick jag starkt vidare och bestämde mig för att aldrig mer ta skit. "Mobbchefen", har jag inga problem med idag, jag struntar helt enkelt i henne, "fina fröken"  däremot, henne ångrar jag att jag inte anmält för hon var absolut ingen snäll människa. Vad jag vill säga med det här är att om "fel" person utsätts för samma behandling kan den personen skadas för resten av livet, såpass allvarliga kan kränkningarna vara. Så til er lärarinnor som läser det här Håll era öron och ögon öppna för ni kan göra stor skillnad för ett barn som mår dåligt.